Emma Nordgren

Att blogga är min passion, jag måste vara passionlös eller vad det heter. Jag har ett väldigt stort sug efter mina vitlökschips. Det finns en nackdel och en fördel. Fördel: De ligger i skafferiet. Nackdel: Det är långt till skafferiet. Yes, ni ser vilket dilemma. Ska jag orka resa mig från stolen, mitt varma rum, för att gå till köket och hämta chipsen? Mm sure, det är ju possitvit när jag har gjort det, då kan jag äta med glädje. Fast det vankas fest imorrn och vem vill vara fat till festen? Fast jag får ju motion och går bort chipsen, jag går ju till köket. Så då borde det bli plus minus noll? Haha, min matte liksom bara äger. Nej jag borde nog sitta här på min rumpa och hoppas att jag inte mosar nått, som sara gjorde. Satte sig på min telefon, nu äre sex sprickor i min display, FIFAN VAD BRA. Okej, hon satte sig inte på den, hur det gick till vill jag inte säga, mamma kanske läser och då kommer hon in och kastar nått i ansiktet på mig igen höhö. Det gör ont, vill inte riskera det.

Ni vet när man har den där känslan att man har glömt något? Fast man inte alls kommer på vad det är och det är säkert inget, men man är bombsäker på att man har glömt nått? Så känner jag nu och det är skitjobbigt! Jag har ungefär 12 gånger gått igenom i min hjärna saker jag ska göra/ha, och jag kan inte komma på nått som inte är kirrat liksom? Det är för jävla irriterande. Vet inte vad det kan vara. Aha, jag stinker svett, glömt ta mig deo. Eller inte.

Igår skulle egentligen sims 3 ha släppts men nej nej, det är uppskjutet. Till juni?! Hur kan dom göra så? 1. Jävligt lång tid. 2. Då har jag kanske inte pengar. 3. Vem fan spelar dataspel på sommaren? Åh, det här suger ju inte bara lite. What ever, då har jag längre tid på mig att spara ju ehe. Jag har seriös pengaproblem. Just nu äger jag 2000 kronor. De ska räcka till:
Peace and love
Ålandsresor, säkert inte bara en
Sims 3
Kläder, ja tack
Ett socialt liv
En kamera?
Så hur ska 2000 räcka till det? Menar, allt går ju åt till dom två första punkterna. Åh hoppas jag kan börja jobba snart igen, chefen sa mars-april nån gång, jag vill nunununu. Annars kommer jag dö av först fattigdom, sen kyla då jag inte kan köpa nya kläder plus att jag sålde mina kläder för att ha råd med mat och sen åt jag upp sista maten och sen så dog jag av aids då jag bodde på gatan utan kläder i ett slumkvarter. Yes, min framtid är ljus. Nu ska jag få fetma, puss!