Du kan inte fånga mig och jag kan inte fånga dig

Är sjuk. Sitter hemma. Luktar svett. Inte lämnat huset på fem dagar. Ungefär. Funderar på min framtid. Nej. Planerar lite. Jag har idéer. Jag hoppas allt går som det ska. Men ska allt gå som det ska gå, så som jag vill att det ska gå, så måste min stanna vid min sida. För annars försvinner mina planer. Ja, det är planer om oss. Planer för oss. Och åh! Vad jag vill! Vill ha om ett par månader, vill ha om ett par år, vill ha nu. Med dig. Att planera är förjävligt, för det blir ju ändå fel. Och kanske är det till det bästa, vem gillar perfektion? Det är felen som är perfektion. Det är det som gör helheten..

Om en veckan exakt blir jag 17. Finally kan man väl säga. Jag har väntat o väntat. Planerat, klurat och funderat. Och nu. Inget. Ingenting. Inget jäkla ting. Vad vill jag? Vad innebär det för mig att bli 17? En värdelös ålder har jag hört. Jag känner mig betydelselös. Jaja, ni kan påpeka bäst ni vill, jag är 16. Men vad vill jag med min ålder? Vad ville jag uppfylla innan jag blev 17? Jag har min lista, visst. Vad som hände på den? Som vanligt inget. Kanske kommer jag publicera min 17-lista. We will see. Klart jag vill saker. Klart jag ska uppnå saker. Men nu känns det lite meningslöst bara. Att vara såhär liten. Och ett år ifrån. Ifrån vad förresten? Frihet? Knappast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0