Vi lär oss att vara patetiska
Bättre på att uppdatera va? Ja, visst kan jag skriva, men det kommer ju inget vettigt. Ja, jag skaffade ett liv, sen åkte det hem. Till ön Gud placerade långt bort och nu känns det läskigt tomt. Som om något fysiskt saknas i min kropp, som om livet tog en del med sig. Patetiskt right, men man lär sig att bli beroende av människor och efter ett år så har jag gått och blivit totalt jävla beroende. Av en annan själ. Fan vad dumt av mig. Fan vad dumt.
Och sen då förövrigt. Ja ett stort magsår har jag väl, stress, dålig mat? Vem vet? Jag vet att jag måste sluta äta onyttigt, det kan i värsta fall leda till cancer. Och nej, jag ska fan inte dö. Jag har drömmar som ska bli sanna. Jag ska göra det där. Dö ung, lev för alltid.
Och sen då förövrigt. Ja ett stort magsår har jag väl, stress, dålig mat? Vem vet? Jag vet att jag måste sluta äta onyttigt, det kan i värsta fall leda till cancer. Och nej, jag ska fan inte dö. Jag har drömmar som ska bli sanna. Jag ska göra det där. Dö ung, lev för alltid.
Kommentarer
Trackback
