Emma Nordgren

Jag slåss mot det största avståndet som finns. Jag slåss mot en så uttömmande känsla, saknad. Jag slåss mot allas dömande ord och deras blickar. Jag får stå ut med allas kommentarer och jag vet vad de tänker. Jag vet vad alla tycker. Att folk ser ner på det hela, alla andra tar det inte seriöst. Alla andra kan tro att de vet saker och ting. Alla andra kan tro vad de vill, tro att de vet hur jag är och tro att de vet hur du är. Tror att de har svaret på allt, på hur det kommer sluta; dåligt och med en massa spillror. Och det gör mig så irriterad; ni vet ingenting! Ni vet inte vilka vi är och ni vet inte att jag är fylld med känslor jag inte trodde fanns. Ja, jag är läskigt lycklig och that's it. Så döm inte. Jag slåss och kämpar varje dag för att se allt det bra. Tryck inte ner mig. Säg inte dom där orden som jag inte vill höra. Vi kommer klara oss. Vi är vi.