Du kan inte fånga mig och jag kan inte fånga dig

Är sjuk. Sitter hemma. Luktar svett. Inte lämnat huset på fem dagar. Ungefär. Funderar på min framtid. Nej. Planerar lite. Jag har idéer. Jag hoppas allt går som det ska. Men ska allt gå som det ska gå, så som jag vill att det ska gå, så måste min stanna vid min sida. För annars försvinner mina planer. Ja, det är planer om oss. Planer för oss. Och åh! Vad jag vill! Vill ha om ett par månader, vill ha om ett par år, vill ha nu. Med dig. Att planera är förjävligt, för det blir ju ändå fel. Och kanske är det till det bästa, vem gillar perfektion? Det är felen som är perfektion. Det är det som gör helheten..

Om en veckan exakt blir jag 17. Finally kan man väl säga. Jag har väntat o väntat. Planerat, klurat och funderat. Och nu. Inget. Ingenting. Inget jäkla ting. Vad vill jag? Vad innebär det för mig att bli 17? En värdelös ålder har jag hört. Jag känner mig betydelselös. Jaja, ni kan påpeka bäst ni vill, jag är 16. Men vad vill jag med min ålder? Vad ville jag uppfylla innan jag blev 17? Jag har min lista, visst. Vad som hände på den? Som vanligt inget. Kanske kommer jag publicera min 17-lista. We will see. Klart jag vill saker. Klart jag ska uppnå saker. Men nu känns det lite meningslöst bara. Att vara såhär liten. Och ett år ifrån. Ifrån vad förresten? Frihet? Knappast.

Jag bara undrar

Om man på sitt lov sitter och väljer mellan att plugga eller städa, för att det inte finns något annat att göra, är det då höjden på uttråkning?

FYI

Jag tror inte på ödet.

Man ska inte vara för öppen med sina känslor, va?

Jag är mållös. Helt jävla chockad. Det här trodde jag inte. Det sista jag trodde. Konstigt hur en del människor verkligen kan förvåna en ibland. Jag hoppas du lär av misstaget. Fyfan.

snälla du måste lämna ifred

Spillde ut en kopp kaffe på skrivbordet. Gick in i dörren. Smällde upp garderoben på foten. Hittar inga kläder tills imorrn. ONT som fan i kroppen. Njurarna dödar mig. Kanske ett tecken? Nej jag ska åka.

Punkter i mitt liv just nu.

Idag har jag så grymt ont i mig! Jag har en massa problem, skulle kunna klaga på hela natten. Men det känns relativt onödigt. Så jag tar bara det väsentliga som är negativt. Typ.

• Har typ ont i mina njurar. Bara det att det inte kan vara njurarna då dom inte sitter på ryggen och det gör extra ont när jag rör mig. Så det är en muskel. Men jag tycker verkligen det känns som njurarna! Levern kanske. För musklerna, nja.. Ärligt talat, kan man ha ont i något man inte har?!

• Har kallt som man säger på Åland. Fryser. Och fryser. Ska be om studiebidraget en halv månad i förväg, måste ha en jackjävel! Jag skakar. Men mest så fryser jag på insidan. Antar att ingen har värmt upp mig på ett tag. Kanske jackan hjälper den ytliga kylan iaf. Om inte annars så tänker jag bli varm på fredag.

• Känns som mina fredag/ålandsplaner skiter sig. Blir inte alls som jag vill! Går från att vara arg till jätteglad till ledsen till hoppfull till ledsen och besviken igen. Det känns skit. Fan då. Jag har väl hormonproblem. Eller så är jag bara kär. För kär.

• Jag är så otroligt lat och har så otroligt mycket att plugga! Varför börjar jag inte? Ingen sjävlkontroll eller behärskning alls har jag. Äter för mycket, pluggar för lite, har ont o bröl. Känns inte så bra.

• Skrev kulturprovet idag. En och en halv timma tog det. Då stressad jag som fan för att hinna med bussen. Helevete säger jag. Var inte alls beredd på dom där frågorna. Åh jesus! Igen. Varför Emma, varför, gör du aldrig något ordentligt?

• Imorgon ska jag ta tag i mitt liv...

Jag tror inte att det kommer gå så bra.

Idag ska jag skriva kulturprovet. Hhgjaghakljdoisgjlscnakst. Säger jag bara.


Måste nog ringa Robin och gråta/beklaga mig lite.

You were a good thing

Ibland har man en sån där dag när allt känns jävla skit och sen poff! Allt blir underbart. Anledning? High on life? Lite extra omtanke? Jag vet inte. Jag vet bara att jag mår bra nu. Och känner mig nöjd med mig själv och allt som händer runt mig. "livet är till för att levas men ibland måste man andas" Ikväll levde jag och sen andades jag. Otroligt nöjd med livet. Ja, det gillar jag verkligen. Tror att jag ska krypa ner i sängen snart, mitt rum är nystädat och jag har tänt ljus! Vi var på IKEA idag, jag köpte en plastblomma.

For the danger

Åh nu sitter jag här. Ett val. Två sätt. Om jag vill, bara att klicka på ja. Om inte. Kryssa ner. Men fan vad jobbigt. Jag vill att någon ska bestämma åt mig!! Jag hatar sådana här samvetskval. Vad är bäst för mig?

Hur snabbt det kan svänga.

På mitt spotify just nu så är det loneliness is better when you are not alone som sitter på play. Ja, kanske är det passande. Det stämmer. Jag har läst boken tillsammans är man mindre ensam, som jag rekommenderar. Det är så sant. Man behöver den där extra personen vid ens sida för att klara dagen. Det är så det är. Verkligen. Utan en annan människa så ja, klarar man sig inte. Jag tänkte skriva något fint, men nu blev jag sur på spotify-reklamen!!! Det kan verkligen förstöra ens dag! Eller ja, kväll!! Jag byter till Ted Gärdestad.

Först kom ingenting.

Idag spottade jag ett tuggummi på Cia när hon var aningen Rasist. Vi snackade även om en tjej som satt två rader framför oss och stackarn kunde inget veta. Vi var på särmatten på Rinman och vi åt kebab. Ja, vi shoppade dessutom ögonskugga och provade väskor o hade oss. Jag vet inte. Facebook sa att jag var 85 procent tursam idag. Snarare 85 procent olycklig och deprimerad. Snarare så dags att sova nu. Stina och Cia fick stå för sällskapet idag, klokaste funderingarna görs vid en spegel på phoenix!

Dagens fråga;

Hur säger man hej då?

HELVETE!

Det har fastnat massa hårstrån i min sinitarra!! FAN.

ahjrhsejtjsljgkgjklsg

Nu tänker jag sova.

Goodbye and go.

Ja, jag vet att jag ibland dömer folk för fort, förmodligen. Ibland blir det fel och ibland blir det rätt. Jag gillar att se mig själv som en människokännare, och oftast är det rätt. För det mesta kan jag inte sätta ordet på det, hur jag vill beskriva en person, det bara finns där. Alla är unika, alla har en sorg och alla vill något med sig själva. Jag gillar att lära känna nya personer men oftast måste det faktiskt vara en tvåvägskommunikation. Ja, det är faktiskt så. Man kan inte bara gå åt ett håll; ge och ta heter det.

Ibland måste man dessutom visa lite extra uppskattning, få folk att veta, jag bryr mig, jag finns här. Det är viktigt. Ja, man pratar ofta om dom små orden som betyder så mycket. Det är sant. Dom små orden, dom små gesterna. Ta vara på alla personer runt er, de kan vara så mycket annat än vad man tror. Nu låter det väl som något som alla har hört. Tusen gånger om. Folkvett. "Behandla andra som du själv vill bli behandlad" Men det är inte förens man är i skiten som man märker det. Jag har lärt mig min läxa, jag vill gärna tro att jag kommer vara en annan människa, jag tänker verkligen försöka vara det. Jag vill och jag har nu varit på båda sidor. Tyvärr. Men ibland behöver man det för att vakna upp.

Hälften av er orkar inte läsa det här, jag vet det. Mycket text är inte uppskattat, men alla, tänk på det. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Några fjuttiga ord som borde vara mer uppmärksammade. Ja, det borde dom verkligen! För det är sanningen. Livets gåta är löst. Tänk på det. Det är inte kul att vara där. Ensam. Tyst. Nedtryckt. Förvirrad.

Och även om det kanske verkar som om du är en bra person, då är du inte det och gör en sista ansträngning, för det är värt det. Få alla människor att känna sig älskade. Det är faktiskt inte mycket begärt. Faktiskt inte.

Slutsats; Jag är tillbaka på eskil.

visste ni att...

... jag kan köra traktor? ... jag är överdrivet lycklig? ... jag har gjort ett bra val? ... jag ångrar ett val? ... jag har aldrig varit kär förut? ... jag har teknikberoende? ... jag är beroende av vänner? ... jag känner att jag inte har några riktiga vänner i min vardag? ... ibland får jag konstiga panikattacker? ... min mamma och min pappa är mina förebilder? ... jag vill vara bäst på allt jag gör, annars får det vara? ... jag gillar att umågås med smarta personer? ... jag önskar att jag var en fotograf på fritiden? ... jag tror jag kan vara en jävligt bra person? ... jag tar plats i ett rum? ... jag vet exakt vilka tider viking line färjan rosella går från kapellskär, alla dagar? ... jag är väldigt snål egentligen? ... jag har en fobi för glasspinnar av trä? ... jag inte kan klara mig utan robin? ... jag tror jag har en ätstörning? ... jag vill göra om mitt rum så himla mycket? ... jag njuter ibland av att få plugga en hel dag? ... jag gillar att chocka folk? ... jag är spelberoende, av farmville tror jag? ... jag rodnar lätt som fan? ... jag kan inte gå en dag utan att lyssna på musik? ... jag tycker åhlens har snygga kläder? ... jag vill tro på tomten? ... jag kan mera än vad ni tror? ... jag älskar lukten av garage? ... jag tycker rebecka är en av de mest jordnära personer som finns? ... jag inte egentligen vet vem rolf lassgård, vad han nu än heter, är? ... jag skulle kunna ge upp allt för min familj? ... jag samlar på konstiga föremål? ... jag älskar att snacka, och är en jävel på det? ... jag hatar folk som tycker att jag borde ändra mig? ... jag blir tyst när jag tycker att jag är för bra för ämnet? ... jag har en hemlig passion till att bli lärare, tack vare tegelviken? ... jag vill leva mitt lev till hundra procent?

om ni inte visste det här, då har ni ingen rätt att döma mig. vilket ni gjorde. jag ångrar det inte.

Öööh jag dör

Det tog mig tre timmar att komma hem idag, jag hatar kolbäck, jag hatar sj, jag hatar becka och jag hatar pappa. Jag vägrar att vara glad idag och blogga trevligt, jag ska vara dryg och allmänt pissed off. Så jag lägger ner nu va.

Jag har fått lite idéer, kan bli kul o genomföra. Jag har fått lite tankar, ja vi får väl se. Jag har fått en massa fett på mig men också en powerwalk. Jag köpte fyra ljus idag och jag började en ny karta. Jag orkar inte med denna ständiga "dissighet", därför gör jag det här. Det kan bli bra, ni fattar inte och jag är nöjd. Den som vet, den vet. Imorgon ändras det, det blir bra. Nu vill jag sova. Ja, redan nu. Preteritum.

Love is all that I need

Jag tror att det var länge sedan jag kände mig såhär ensam och förvirrad. Så därför tänker jag lyssna på wonderwall och vara. För något annat duger inte just nu - tydligen duger inte jag. Det är jobbigt att man alltid måste vara någon mer än den man är. Så ja. Ni vet min plan.

Kanske i framtiden

Jag vet vad jag vill tatuera.

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit trött.
Försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra och borde och vill.
Mitt i allt så ska man räcka till.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0