Emma Nordgren

om typ en och halv timma kommer oliver och hans mamma och hämtar upp mig för att bege oss mot Eskil. Igår var jag grymt nervös, nu känns det nada. Bara som en annan dag på lovet fast jag gick upp lite tidigt. Typ, som att jag ska jobba. Japp, så känns det, som att jag snart ska ta min cykel och dra upp till pj:s. Men icke, cykeln kommer att stå idag och pj får försöka att överleva utan mig en dag till. Och så ska jag till Eskil. Stora Eskil med en jävla massa trappor. För att citera Moa "Men då får du ju en snygg rumpa". Jo, man ska väl se positivt på allt. Det är jag nu också, ganska så positiv, mina emo-tankar är lämnade kvar i garderoben, långt in, och in kommer positiva tankar. Klart som fan att det kommer gå bra! Klart som fan att allt komme bli hur kul som helst! Klart som fan att jag inte kommer gå vilse och då av svält i källaren! Klart som fan att ingen kommer putta ner mig för alla trappor så att jag dör. Haha, nä, nu får jag skärpa mig, det där är ju larvigt! Jag är ju inte den enda som är helt ny. Fast jag har ju Oliver, thank God haha. Nej, nu måste jag göra mig iordning, ganska så exakt två timmar kvar. Uuuh, nu blev jag nervös! (a)