Emma Nordgren

Hej.

Vi hade två små gäster. Två väldigt uppskattade gäster. Bo-Bosse och Annika kom förbi och stannade till småtimmarna. Mor o far o Bo o Annika förtärde alkohol, sådant är kul. Jag älskar att sitta o prata vuxensnack. Jag vill vara vuxen. Och tydligen funkar det inte att ladda upp bilder?!

Ikväll är det kräftskiva och min design är inte klar. Jag ska duscha nu. Vi höres.

Vad som händer? Allt. Det är fredag.

Två dagar klara. Oj bara. Känns som jag har gått där några veckor! Nej inte att tiden har gått så fort för att jag har haft så kul, det har jag väl inte. Men det blir bättre, det blir det. Om några dagar eller några veckor. Fast nu ska jag tänka positivt!

Allt känns lite fel just nu, men det är väl så. Upp och ner går det. För alla. Jag orkar inte med massa tårar ikväll, så jag tror att jag skippar det. Men det känns som sagt, inte rätt.

Officiellt klarat första dagen. Känns konstigt. Kan inte skriva målar naglarna.

Normalt sett så är jag inte en sån nervös person. Saker och ting händer och ja, så är det bara. Men nu. Mitt hjärta slår faktiskt väldigt fort och jag har nog överanvänt deo, om ni var tvungna att veta. Den här känslan kan liknas med den där känslan man har när man ska träffa sin potentiella pojkvän som man bara har pratat med på internet i tre månader, ja ni vet, den känslan. Sen så springer man på terminalen och inser att allt blir faktiskt bra.

Själv hemma hos robin. Jag är trött. Hans katt låg och rev mig på röven i natt. Robin är i skolan. Jag åt frukost för evigheter sen. Robins hus är läskigt. Antar jag borde gå ner o säga att jag lever. Men jag vågar inte. Tror inte någon är hemma. Hm. Nu ska jag wowwa. Haha. Jag har tråkigt.

Ja. Jag åker snart. Nu är jag naken. Nej nu ljög jag. Det får inte göras i bloggen. Jag har en handduk på mig. På huvudet. Haha. Men jag är själv hemma så jag har dispans på det faktiskt. Måndag var det ja. Dagen med D. Måndagen med M. Skola med S. Rudbeck med R. Västerås med V. Nervös med N. (nu kom mamma hem, ska klä på mig en tröja iaf) Vart var jag? Juste. Ny stad med N. Jätteläskigt med J. Borttappad med B. Ja, jag tror nog att ni hänger med. Det är en speciell dag. Ny skola. Nytt liv? Ja. Kanske det.

Okej, jag är fullt medveten att efter detta inlägg kommer jag att få betydligt mycket mera snea blickar och folk som undviker mig på stan och går omvägar för att slippa vara nära mig, men jag känner att detta är sant och ja, sanningen måste fram, oavsett priset. Så här kommer det: Jag attraheras av svettlukt..

Nej vänta, innan ni går och slutar läsa, låt mig förklara! Detta kommer för övrigt låta helt fel, men misstolka mig inte. Jag har alltid sett min pappa som en riktig man, ja det har han alltid varit. Stor och stark, man helt enkelt. Och han luktar svett, haha. Nej skämt o sido, pappa luktar gott. Men han är en sån där garagesnubbe, och meckar man mycket så luktar man svett efter ett tag. Eller olja kan också vara en typisk garagelukt. Eller svets, när någon har svetsat ihop något, det är garagelukt. Och då jag tycker att min pappa är en man, som luktar garage (aka svett, olja, bensin osv) så tänder jag på det.

Nej, jag tänder inte på min pappa. Men jag är en sån som aldrig skulle kunna vara tillsammans med en tunn tarm, 170 lång med tajta svarta stuprör som åker skateboard. Det funkar inte. Jag är en riktig kvinna, en riktig kvinna behöver en riktig man. En stor stark man som kan hålla om mig och få mig att glömma allt. En man som ja, påminner om min pappa. Som luktar garage. Jag tänker inte säga om Robin luktar garage, men fan det är sexigt när han har varit ute och kört cross och kommer tillbaka och luktar, ja den där speciella cross-lukten. Ahh. Det är gött det..

Det sägs ju att man till slut blir kär i sin pappa eller hittar raka motsatsen till honom, beroende på vilken relation man har haft till sin pappa. Jag har alltid haft en underbar relation till min pappa, så jag kan väl vara glad att jag hittade Robin, en mini version av min garage-pappa. Kanske inte riktigt, men han är min riktiga man och han luktar som en man ska. Självklart är jag en sån där tjej som dregglar vid en jättegod luktande herrparfym eller när min pojkvän har en kostym på mig, ja gud ja. Men man ska han vara. Det är viktigt. Mer garage åt folket!

Jag bokstavligen talat gråter. Fyfan. Kolla 0:17. Hahahaha!

Jag sitter nu och dricker kaffe, är inne på min tredje kopp för ikväll. Då säger min mor att det är bra, dricker man några koppar kaffe om dagen så har man en mindre risk att bli dement. Det visade någon undersökning. Detta faktum fick mig att tänka på en annan undersökning min vän cecilia berättade om för mig igår; Om man har kupa A eller mindre på sina bröst, eller C och större, så löper man 70 procent risk för att bli mobbad under skolåren. Först tyckte jag att det var larvigt, typiskt något cecilia hade snappat upp på onodigtblondinvetande.se. 

Och igen så har jag genomlidit ytterligare ett dåligt avsnitt av det dåliga programmet extreme home make over eller vad det heter. Jag hatar konceptet och hatar han Ty som jag tror programledaren heter. Ni vet, han som skriker och är så jäkla mycket för mycket. Jag får ont i magen av honom. Och hon Paige som bara är så "amerikansk perfekt" uuuh! Tål inte henne heller! Hon bara sitter där och gråter och bla bla! Allt är så jäkla påhittat i programmet, allt är fejk fejk fejk! Bara skriker larvigt amerikanskt tjafs. Och ändå, i slutet sitter jag där och gråter och ryser när mamma med sju aids-drabbade barn får sitt nya hem eller pojkarna som vill bli amerikanska fotbollsproffs får sin egna fotbollsplan. Ja. Då kommer tårarna och jag skäms. Men fint är det ändå. Och jag vill också att någon ska riva mitt hus och sätta dit ett McMansion. Jag får väl raka av saras hår, låtsas att hon har cancer, berätta om min förfärliga förhållandesitutation och mamma som har en häst med bara tre ben och pappa. Ja, han blev alkholist och lämnade oss. Då får vi ett stall, ett hus och en helikopter till åland.

Jag har grymt tråkigt. Jag antar att det är nu jag ska vilja städa mitt rum eller designa egna örhängen. Tyvärr lockar detta mig inte alls. Jag åt en chokladmuffins (eller heter det bara muffin när det är en?) och nu har jag ingen energi. En bok kanske? Möte med rudbeck imorgon klockan tre. Wish me good luck.

Jag ringde och väckte min pojkvän nyss. Klockan är faktiskt redan halv ett hos honom! Och jag har redan powerwalkat/joggat, ätit powerfrulle och online shoppat! Så dags o vakna. Och vet ni vad han gör? Tvingar mig att inte köpa the sims 3! Bara sådär. Pang poff på morgonen, det svider! Enligt honom klarar inte min data av det? Ehum jo. Det gör det visste. Alla klarar The sims 3. Jag ska ha det. Robin har iaf laddat hem det så jag ska prova med den versionen först. Men fuck it. The sims 3 ska bli mitt inom en snar framtid. För jag har hittat en jättebillig hemsida. Så det så.

Igår bestämde sig mamma för att hon blev tjock på Cypern (vilket hon inte blev) när vi åt buffe tre gånger om dagen (vilket vi verkligen gjorde). Så nu ska vi banta. Jahap. Jo. Men det skadar ju inte så mycket. Menar, det kan ju faktiskt inte skada mig. Så inge mera kolhydrater för oss då. Bara kött och sen grönsaker står på våran matlista. Jo. Vi gör liksom en sån här matlista för varje vecka. Och det är bara fisk eller kött och sen grönsaksbäddar. Jahap. Jo men det kan ju funka. Och jag powerwalkar, jag borde ju bli som en sticka?!

Idag vakande jag pigg o fräsch klockan nio imorse! Japp. Bara flög upp ur sängen. (Som en zombie i en halvrutten t-shirt med ett fågelbo på huvudet och svullna ögon) Jag tog min lilla power frulle och sen blev det en power walk med min vovve. Blandat med lite joggning (mest för hundens del då, lite för min del hähä.) Vi mötte en Rufus. Någon kvicksundare som vet vem som äger en jack russel-liknande sak som heter Rufus? Han var vit och hade lite skägg haha. Söt ja, men han ville äta upp min bäbis. Elakt, helt klart.

Så jag sitter fortfarande hemma. Med en fullpackad resväska och ett mindre fullt hjärta. För jag klarar inte det här just nu. Så vi får ta det någon annan gång. Förlåt min fina du. 

Idag ska jag åka till Åland. Mini-mini-semester kan man väl kalla det. Två nätter. Vi hörs snart.

Jag är inte på topp just nu. Jag känner mig konstig. Har gjort det nu. Länge. Jag antar att man gör det ibland. Som något man måste gå igenom. Fast jag önskar att jag kunde bara spola förbi den här delen. Och se solskenet efter regnet. Kanske inte så farligt. Kanske är det. Jag vet inte. Jag orkar inte veta. Jag döljer nog mera för mig än jag vill veta. För skulle jag börja skrapa. Då kan jag inte sluta. Då ser jag för mycket. Hur jag saknar allt för mycket. Hur jag önskar att jag hade en vän. En vän som jag. Hur jag önskar att det inte var såhär. Svaret är inte lätt. Jag vet inte hur det blir. Jag orkar inte tänka. En vän. Ja. Det låter bra. Livet blir inte perfekt för att det hände. Det blev bättre, ja. Perfekt. Nej. Nu har jag ont. I mig. Kanske i magen, kanske i själen. Ja. Tiden stör mig verkligen. Det är konstigt. Hur det blev som det blev. Ni förstår inte. Jag vet. Jag tror inte att jag skulle kunna förklara. Även om jag ville.

Jag är nu hemma. En bild säger mer än tusen ord. Just nu orkar jag inte skriva något. Jag åker till Robin imorgon. Igår firade vi visst sex månader. Nu ska jag sitta och lyssna på The Funeral. Passande nog. Egentligen låter det som ett skämt. Tro det eller ej. Men jag saknar mina klasskompisar. Fast på onsdag ska jag till Rudbeck och prata med dom. Nu en massa bilder. Kanske.

Imorgon åker jag till cypern. Liksom bara sådär. Bara åker. Med ett plan alltså. Ja. Det blir nog bra. Eller ja. Det blir bra. Fast det kommer kännas tomt att inte kunna kommunicera med min boy på en vecka. Fast, det har vi genomlidit förrut?! Det blir iaf en liten girl-week, mor o syster. Vi ska gymma på gymmet, vara med på vattengympa, vindsurfa, gå till höga utkikspunkter och promenera längs med stranden på morgonen... Ehhhh? Stopp ett tag. Får man ljuga i sin blogg? Ja. Ljög jag nyss? Ja.

Jag shoppade för Cypern idag

Den här "gubben" var snäll och följde med till stan. Så då bjöd jag honom på ming. Världens bästa pappa. Med avhugget huvud. Ändå. Världens bästa. Och han vet nog inte att han är bäst.

Nu ska JAG ut och motionera!

Antingen så får man sitta och klaga. Och må allmänt dåligt

Jo. Så att'e.. Nu har jag provat'n.. Kameran asså. Joråsatte.

Jo. Jag ringde riket runt. Ingen hade min kamera. Jag blev grymt ledsen. Hade sett fram emot det så länge nu. Men jag vill verkligen ha innan cypern. Jag får väl ta det som det blev nu. Vi åkte till elis (elgiganten) och då typ blev jag påtvingad en casio ex-z29 och jaha. 1500 billigare än vad jag hade tänkt. Den ligger på laddning nu. Kanske blir bra. FÅR VÄL SE!

Vad som är bäst att lyssna på på en seg morgon. Eller ja. Vad jag känner för idag.


 

 

 

Jag ska snart ta min raska dagliga morgonpromenad, jag försöker bara driva ut tiden så länge, jag orkar inte just nu. Det känns hemskt olockande. Men, jag har lovat mig själv. Och jag hatar att göra folk besvikna så..

Dessutom fyller mormor år idag, så jag o mor o sara ska nog dit. Vi kanske drar ner till stan också, ska köpa ANTINGEN shorts eller bikini till cypern. Och det är nu det krångliga kommer, vad behöver man mest? Jag har cirka noll par shorts (japp, faktiskt) men har däremot två par användbara kjolar. Och jag har en bikini som jag kommer att använda. I nödfall har jag två. Så, vad är bäst? nej men jag ser ju när jag skriver, det får bli ett par shorts..

Och sen ska jag fortsätta att vara lika ytliga och fundera över om jag ska köpa ett par nya jeans eller en ny BRA plattång. Ja, det är ungefär samma pengar så jag vet inte riktigt. Jag har två par jeans som jag använder nu. Och en halvdåligt fungerande plattång. Japp, tonåringens tvivel..

Nu har jag nog skjutit upp promenaden tillräckligt länge, nu måste jag gå ut och svettas. Ska försöka slå mitt tidbästa också. Jag tänker inte säga wish me luck, för odsen att någon läser detta just just just nu, är very liten som vi säger in svengelska.


ny header?

Jag önskar att jag hade en snygg ljus design.

Okej. Jag hoppas att mina kära läsare inte dömde mig för hårt för mina utbrott igår. Det var inget speciellt. Jag var hemma hos The King. Det borde förklara saker och ting. Apropå (okej. så bara kan det inte stavas) det så fettade vi och ja. Som jag sa till henne; I moas rum tror jag inte att jag går upp i vikt. Det kan jag bara inte göra. För huga mig, vad fet jag måste ha blivit i det rummet!