Jag har något att bekänna.. ?
Okej, jag trotsade mitt nördande eftersom att skuldkänslorna tog över. Tanken på att pappa själv skulle brottas med vårat gigantiska körsbärsträd (det är verkligen stort) och kanske få en gren i huvudet eller såga av sig ett finger, och vara helt ensam, den stod jag inte ut med. Så jag pausade oc och gick ut och hjälpte till. Och efter en liten kamp och massa med bär som kommer dö och ruttna, lite fläckar på kläderna och en hel del rivsår, så är vårat träd kalt nu. Som en naken bäbis, ser ungefär ut så. Eftersom att den största och tyngsta grenen gått av och nästan trillat av trädet och hänge över grannens tomt så var vi tvungen att ta den + en massa andra minigrenar som var i närheten, så nu är trädet halvt, hm. :( Inte lika mkt att göra saft på, men överlever säkert. Alla fåglar och övriga minikryp blir väl glada över lite extra mat. Men som jag sa till pappa, den där grenen skulle kunna föda upp en hel by. Så mkt bär är det.
Vill bara säga det ;)
Nu ska jag dricka te och fortsätta kolla klart på fjärde (och sista, tyvärr) säsongen av oc.
