Emma Nordgren

Det här är den värsta dagen. Veta att imorse var min säng kall, på morgonen igår var den varm. Och inte lika tom. Och då gör det lite extra ont. Så förlåt till alla som jag var konstig mot, jag har bara ett krossat hjärta för tillfället. Vilket jag helt klart tycker borde räknas som ett godkänt tillstånd för att vara hemma från skolan. Min mor tycker säkert annorlunda och det gör nog Sonny också. Eller csn. Eller Reinfielddtttlghghth vad han nu än heter. För tänk vad många ungdomar som skulle vara hemma, vi blir ju bara mer och mer deprimerade. Och har inte det med hjärtat o göra?

Jag smider sommarplaner och min vän vill lämna landet. For ever ungefär. Och det känns. Som ett slag i magen faktiskt. Klart man vill resa och nej vi träffas inte varje vecka, men du ska veta att jag skulle sakna dig. Jag ska däremot inte ta studenten i vår och jag ska faktiskt, för första gången, åka på en festival. Stina har LOVAT att hon ska med. Vi får väl se hur det blir med det, men det vore så grymt! Cia går nog att övertala, ganska så lätt haha. Hon är rätt så lätt.

Robin säger åt mig att jag ska sluta vara "sån". Han vet hur jag är när jag är "sån". Han är den enda som vet något om mig som är värt att veta. Min bästa vän och min andra del, hur kan jag klara mig utan dig?!

Imorgon är jag ledig, jag kommer blogga konstant under kvällen känns det som. Hm, konstigt att ordet blogga inte är ett ord, det blir rödmarkerat när man skriver det. I den moderniserade värld vi lever i borde det ju vara typ det mest vanligt skrivna ordet?