Liksom jag ba öh nej ba liksom.
Idag var det skola, jo visst, men det var också onsdag! En härlig dag (not). Vi lekte med celler idag, suss och jag redovisade med en sång och det var vackert.
Kul incident på tåget hem:
Jag sitter på tåget, längst in vid fönstret. En man, typ 40, sätter sig bredvid mig. Han pratar engelska när han frågar om han kan sitta där, så jag antar att han inte kan svenska. Vi sitter där iaf, tysta och bla bla. Jag lyssnar på iPod och läser en bok. iPod och mobil ligger löst i mitt knä. Det är trångt och wooops så trillar iPoden ner på golvet. Jag svär till lite och börjar leta efter den på golvet under stolen (vilket är svårt då det är astrångt på tåget). Hittar den iaf och mannen bredvid ler lite försiktigt mot mig. Cirka tio sekunder senare så trillar mobilen ner på golvet. Mannen bredvid böjer sig snabbt ner och tar upp den till mig. Lite tyst, som den svenska jag är, så mumlar jag thanks. Mannen tittar oroligt och väldigt seriöst på mig och frågar "Are you okay? Are you fine? Are you feeling dizzy? Is everything alright?" Öööh ja svarar jag liksom. "Are you sure, is everyting okay?" Han pekar på sitt huvud med en menande blick. "Are your head alright?". öööööh. Han tror jag har ett hjärnfel för att jag tappa två saker. Jaha. Trevligt.
This is suss with our cell. It has got hår. It's DNA. It's cool. It's snyggaste cell on rudbeck.
Kommentarer
Trackback
