"it's like the first kiss"

Jag är lite som i trans. Här sitter jag och myser. Har haft, förvånade nog, en bra konversation med Robin de senaste timmarna, vilket oftast är omöjligt. Jag har kollat på the bodyguard och nu, liksom självklart, så lyssnar jag på Whitney Houston. Nja, inte min favoritmusik, men hon har en vacker röst och det går inte att säga nej till. Och jag bara sitter här, halvblundar, ser knappt vad jag gör och känner mig, hm, what's the word, peaceful? Ja, det känns bra. Och jag känner ingen stress, inga krav eller några måsten. Och det är första gången på länge. Och det är skönt, att slippa ha den där pressen på sig, den där stressen som gör att jag har gått och fått magkatarr.

Självklart saknar jag. Det gör jag ju jämt. Men nu när jag sitter här med min keps och mina hörlurar och mitt täcke och tänker så ser jag; att nej livet är inte så farligt. Jag klarar det. Jag kommer att gå igenom det och bli en bra människa. Det kommer bli en underbar sommar. Bara jag har er vid min sida, bara jag har dig.

Det är komiskt. Trodde att det var slut på lugnet, men det bara sköljer över mig. Imorgon ska jag jobba och ja, jag älskar mitt jobb väldigt mycket, men jag brukar känna en liten klump inför det, men nej inte ikväll. Och det känns så för jävla skönt. Det har äntligt släppt! Och jag kan äntligen andas ut! EN BRA LÅT.



Skojade inte. Har faktiskt keps på mig. Why? No idea. Skönt I guess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0