Human of the year

Vad som känns som en hel jävla livstid är egentligen bara 15 månader (minus en dag, men vem räknar..?). Det är ganska stört. Jag är glad att du finns och du är alltid mitt nr 1.

Idag sov jag till halv tio. På kvällen. Ja, efter skolan. Tur att jag är ledig imorrn, kommer inte kunna sova på ett bra tag nu. Men jag har så jävla ont i huvudet, kroniskt och stört. Mcyket som är stört. Livet är nog relativt stört. Nu ska jag inte göra så, men när man börjar tänka, ja liksom vad är man då? En del av den stora delen? En liten obetydlig sak? Vad gör det om jag finns eller inte? Liksom egentligen? Fortplantningssystem???? Psykiska grejer det där.

Och varför sa jag det inte bara när jag helt enkelt hade chansen? Allt. Nu är stunden bort och jag en sämre människa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0