Emma Nordgren

Jag tänkte skriva igår, men sen blev det som det blev. Och ja, ibland blir det så, att man tänker this is it, nu händer det. Och det vänder på sig, i en. Men sen ser man att nej, såb blir det inte. Det är svårt att förstå, frågan varför står ju alltid kvar. Vi älskar ju varandra.

Två dagar i rad har jag nu varit hos hästarna. Det känns rätt så bra. Jag gillar att vara där, att bara få vara asful och få tänka. På allt som man ibland måste få tänka på. Menar, livet har faktiskt ett par frågetecken. Åh, nu skriver jag i gåtor, det är okej gott folk.

Den här känns: KLICKA