There was a time when you really let me know what was going on.
Min eftermiddag började med kebab o slutade hemma hos moa, kvällen alltså. Det blev väl som vanligt ett par kloka funderingar och en vän som jag kan säga allt till. I dessa tider kan sådant behövas, oja, det kan det verkligen. Vi alla behöver någon som man kan prata med, om saker. Som ingen annan vet. Haha, blev även en nostalgitripp. Åttan♥ Så alla såg ut, allt vi gjorde, tegelviken, fester, kärleksproblemen och en överdrivet slapp skola. Ja, tider, oja. Nej inte vilja vara där igen, men får förstärka minnena, se allt igen. Åh ja, jag saknar mycket därifrån. Men som sagt, jag vägrar gå igenom mitt liv och bara sakna. Det känns så, last year???
Jag är en sådan som om jag kommer på något eller vill något, ja då tänker jag bara på det. Det fastnar på min hjärna. Vill jag ha något eller göra något så är allt jag kan o bara tänka på det. Och just nu är det så. Jag har jättelätt att bli helt besatt och sedan, om en vecka, då kan jag inte ens se varför jag ville ha det eller göra så? Usch, personlighetsstörning har jag nog.
Det är pinsamt.
Jag är en sådan som om jag kommer på något eller vill något, ja då tänker jag bara på det. Det fastnar på min hjärna. Vill jag ha något eller göra något så är allt jag kan o bara tänka på det. Och just nu är det så. Jag har jättelätt att bli helt besatt och sedan, om en vecka, då kan jag inte ens se varför jag ville ha det eller göra så? Usch, personlighetsstörning har jag nog.
Det är pinsamt.
Kommentarer
Trackback
