Emma Nordgren

Jag skulle sova. För jag är sjuk. Då sover man. Typ. Jag lyssnade på nio Takida låtar och tyckte helt synd om mig själv. Nånstans vid raden "if i sleep i never wake up" (som inte kändes så possitiv att sova till) så bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Jag reste mig upp ur pappas o mammas säng, tog täcket runt mig som en stor fläskval, klart var snorpappret med mig, och satte mig i soffan. Jag satte igång, kollade dr Phil repriser och grät med de stackarns kvinnorna som inte fick sina män att göra vad de ville. Då kände jag mig inte patetisk tillräckligt, utan jag tyckte bara mer synd om mig. Så jag gick till köket och ville äta, men då kom jag på att gi hjälper inte oss snorvalar att tycka mer synd om oss. Så jag tog för andra gången tag i mitt liv och la mig och sov. I min egna säng. Kändes som ett bra val. Nu är mitt liv i taget och allt är på topp. Förutom att jag inte är hos Robin. Förutom att jag inte får festa ikväll. Förutom att jag snart dör. Förutom att jag är hungrig. Cia frågade om jag ville med på fest, jag fick svara att jag redan spyr som en alkis, nej tack. Tydligen vankas det mat nu, har inte ätit på ett bra tag. Får se om jag får behålla maten.


INTE nöjd med design