Emma Nordgren

När Robin kom hit fick han slita ut ett badrum för att han är FETT manlig! Vilket ledde till att vi var tvungna att ha en dusch i grovköket och det ledde till att alla grejer därifrån fick stå i köket! Vilket ledde till att det var stökigt haha. Och idag fick min älskling en hembakat kärlekssemla, med rosa grädde o hjärta på toppen. Jag har faktiskt bakat dom helt själv!! Puss på underbar helg! Ming o bio dessutom.

p.s rätt så mysigt att träffa stina igår. jag väntar här på mina 300 babe ;)

Musik, Robin, Mat, Mys, Tv, Pussar.

Riktigt jävla chill alltså. ÅH 40 MINUTER TILLS ROBIN ÄR HÄR. JAG BLIR GALEN.

Ni måste lyssna på den här underbara skivan!!! Så mysig.

Jag vet, jag är helt jävla hopplös. Skjuter upp o skjuter upp. Examinationsuppgiften ska vara inne imorrn kväll, jag tänkte göra klart den imorrn under dagen, "någon gång". Bra planering Emma!!!

Jobb o jobb o jobb. Det gick bra, bättre mot slutet. Krångligt med alla nya regler och sånt, men tror att det löste sig. Och sen busselibuss hem, tur att jag hann med. Fick sen höra att min älskling var med i traktorolycka, baby då.. Det är inte bra. Hoppas du blir bättre, jag älskar dig.

Och nu tänker jag plöja sista kapitelerna i boken och sova sött. Skolan imorrn och jag kunde inte vara mindre missnöjd, puss :)

Jaha. Igen. Haha. Första dagen på "macken" igår. Det gick väl bra antar jag. Ska dit idag igen och något säger mig att jag kommer vara minst lika nervös. Alltså, det stör mig. What ever, antar väl att jag överlever, trots att jag inte har någon handledare eller för små byxor eller för långt hår och bla bla.

Andra saker som stör mig:
Jävla franska revoulutionen - who cares? Historia A? Boring. Som fan.
Min näsa - Ja, den gör fortfarande lika fucking ont!!
Papas Tapas - Fullbokat. Alltså sket sig mina och Robins planer.
Stökighet - Städade i fredags, nu ser det igen ut som, hejkomochhjälpmig.
Jävla otrohet - Otrogna jävlar. Vad fan får folk o hålla på så? Och bara skita i andras känslor? Äcklen.

Åh. Känns bättre. Avreagerat mig, lugnat ner mig. Inser att jag måste plugga. FIT....A. Juste. Vi har inget fungerade badrum. Numera måste man duscha i grovköket, där alla går in. Yiha, känns verkligen astrevligt att inte kunna låsa in sig. Får väl hoppas bara att pappas 50+ manliga vänner inte bestämmer sig för att klampa in när jag står o duschar o sjunger. Vet inte vad som är mest skrämmande, mig naken eller mig sjungandes?

Ibland känns det konstigt, så ja, konstigt nog klarade jag mig igenom natten. Levande, lite sarjad och helt uttömd när jag vaknade. Och eftersom att det är söndag så bjuds det på vanlig söndagsångest och det känns pissigt. Jag vill inte plugga. Jag kan inte bry mig mindre om skolan. Jag vill inte. Men jag måste. Tyvärr.

Imorrn blir första gången på McDonalds. Det skrämmer mig. Kind of sad. Jag vet inte hur jag känner inför det. Nerövs är jag väl såklart, men utöver det så ska man väl inte prata på internet? Det löser sig säkert.

Äh. Jag bara svamlar. Trött på firefox och trött på skype. Trött. Blir tidig kväll. Not. Plugga. Helvetes skit sak.

När jag senast la en ansiktsmask så hände något dåligt. Något som har hänt förrut. Jag har en ansiktsmask fårn bodu shop som man kletar på o ska skölja bort efter typ en kvart. Den fräter som fan på huden o det svider o har sig de första minuterna, men sen är det skönt, speciellt efteråt. Men nu så måste det ha kommit in ansiktsmask i näsan på mig! Har hant förrut som sagt. Gör så jävla ont! Är öm i näsan och snyter jag mig så kommer det bara blod och läskiga grejer. Fasiken, vad det gör ont, kan knappt andas med näsan! Irriterande.

Och häromdagen så skållade jag hela tungan när jag lagade mat och skulle provsaka såsen, varmt som fan var det och jag har ingen smakgrej kvar på tungan. Jävligt bra det går för tillfället för mina sinnen.

Jahaja jahaja (känns som för många av mina inlägg börjar med denna sinanade optimism..). Lördag ja. Jo det är väl trevligt. Om man hade haft något att göra. Om jag hade haft någon energi till att bry mig. Vilket jag inte har. Jag har legat i mammas o pappas säng, med små små undantag, hela dagen och bara läst. Först sista halvan på tredje twilight-boken och nu är jag inne på fjärde. Har lämnat den här mysig oasen för att dammsuga, äta en banan och eventullt få toabesök. Jag gillar min oas. Ligga på pappas täcke och ha mammas över mig. Vet inte varför deras säng är så mycket bättre än mig egna? En trygghetsplats kanske? Kanske är det det att någon alltid sitter vid datan här inne vilket gör att jag slipper vara ensam.

Nu klagar mamma på mig. Hon säger att jag skriver högljudt på min lilla laptop. Daha, som om hennes jävla facebook spel inte är värre "one minute, go, AWSOME!!!". Nått himlans bejeweld tror jag att det heter. Suck. Nej fyfan, nu måste jag räkna lite points och kolla till min farm på country life. Pappa lagar mat och tvingar mig göra sallad. Typisk lördagskväll alltså.

Wish that Robin was here.

Överlevde tandläkaren. God natt.

Idag ska jag till tandläkaren. Fan vad jag är nervös. Pappa säger att jag inte borde vara nervös, har jag bara borstat tänderna så går det bra. Men jag har två anledningar till att vara nervös.

1. Jag hör ALDRIG vad min tandläkare säger, han pratar med en kraftig brytning. Vilket gör att jag inte vet vad som händer där inne i min mun. Jag vill inte heller säga "va, va va?" hela tiden, känns så elakt på något sätt..
2. Jag har ett hål i tanden. Eller hål är fel ord. En grop kanske. Halva insidan av tanden saknas. Av piercingen. Hände någon gång i somras. Jag bryr mig inte ett dugg om det, gör inte ont eller något, men tandis kommer vilja laga det och det vill jag verkligen inte! Jag har aldrig lagat en tand och jag är så rädd för att det ska göra jätteont. Vill inte.

Så ja. Vi får väl se hur det går. Ska dit precis innan lunch iaf. Lagar han den och jag får bedövning lär jag väl inte gå tillbaka till skolan (oh no, missar spanska och svenska...) men jag borde inte missa det. FRÅNVARO. Den ligger tyvärr inte superlågt. Jo visst, vi har väl bara gått sådär en 4 veckor så men ändå. Fick väl en mindre chock när jag såg min frånvaro. Sjuk en dag = mååååånga procent. 

Jaha så att mitt nya liv lever vidare. Vikt väktarna. Feels scary. Men det är sånt man måste göra för att kunna leva igen. Jag vill inte ens säg hur mycket jag har gått upp sen i somras, jag blev själv så chockad (inte stått på vågen sen i augusti). Och jag började nästan gråta. Så ja, dags att ändra något. Och imorse blev det en weird, men god mix, av havregrynsgröt, bananer och kanel..? Endast dittan o dattan så många points. Helvete, jag håller på o bli en pointsräknare. JOBBIGT.

Jag ska snart dra iväg mig till jobbet. Nackdel med att jobba på restarurang: Det finns alltid något att äta, någon liten småkaka som ser ledsen ut. Men ja, sånt får man bara skippa nu då alltså? KOMMER BLI EN LÅNG DAG.

En fråga till alla ålänningar: Ni säger ju småkusiner. Om man bara har en "små"kusin, säger man liten kusin då? Jag bara undrar. (Och för er som inte vet vad småkusiner är så är det sysslingar)

Vad som är irriterande:

1. Jag vill sova på eftermiddagen för att jag har ont i huvudet, min dator surrar högt = går inte att vila (vem orkar stänga av?)
2. Vill sova i mamma o pappas säng. Pappa sitter vid datorn. Går inte att vila där heller.
3. Lägger mig i saras säng och hoppas att hon inte hittar mig.
4. Hör genom väggen hur pappa spelar musik.
5. Hör att låten är "I would walk 5000 miles just to be that man who walked... blabla"
6. Inser att jag kan sjunga med i hela låten.
7. Får ingen vila.
8. Går och steker bacon. Fortfarande lika ont i huvudet.

Imorrn är jag ledig. Jag ska jobba. Nice. Jag blev medlem i vikt väktarna idag. Kul.

Yes. Måndag var det. Första februari. Helt sjukt. Kommer alltid komma ihåg den här dagen som dagen med huvudvärk och den dag då jag höll på att gråta för att jag så gärna ville ha mina pepci duo som låg hemma i skåpet och myste med ipren gel.

Just nu sitter jag och tänker. Ett år sen. Fyfan vilken tjej jag var. Helt sjukt. Över blond, snelugg och kläder som ja.. Inte min stil iaf. Inte jag iaf. Och framför allt så var det exakt två veckor kvar tills mitt liv skulle ändras för alltid. Ganska konstigt måste jag säga. Att för ett år sedan hade jag inte ens träffat Robin haha. Känns ju som om han har varit här för alltid. Robin Robin Robin. Är jag besatt eller? Han läser ju inte ens min blogg.

Jag ska tatuera mig och jag vet äntligen vad jag verkligen vill ha! Och det är något bra, sänder ut ett budskap och inte bara en musiktext. Inte heller mitt namn (skulle aldrig göra det haha) eller typ en tribal bara. Nej det blir något jag står för till hundra procent och något jag tror på. Måste bara finjustera lite detaljer!

Juste! Vi var på härbärget idag! Det var faktiskt väldigt intressant, bra att det finns. Såg så mycket annorlunda ut än vad jag trodde att det skulle göra, kul att se. Det är så konstigt att det finns en del människor som inte har något. Så tar man och funderar. Vad har jag? Till och börja med, ett hus, en familj, en pojkvän, underbara vänner. Men sen då, materiellt? Ja jag har två egna datorer, jag har en stor säng, jag har en iPod, en mobil, en kamera, smink, överdrivet mkt kläder, jag har för fasiken så många nagellack att om två försvinner så märker jag inte ens det. Och så finns det dom som ligger på en kartong varje natt. Herregud.

Bortskämd.


Måste bara visa sötaste bilden på mig o saarrraaa

Ja som till synes, jag gjorde om bloggen så slarvigt att jag skäms lite. (tryck f5). Men kanske får det mig att börja blogga igen? Vet ju hur mycket folk saknar mig när jag inte skriver spydiga, störda, twisted och besatta saker. Så ja, kanske dags att börja göra det på mera regular basis? Haha.

Fortfarande gott folk, världens bästa album!

Bättre på att uppdatera va? Ja, visst kan jag skriva, men det kommer ju inget vettigt. Ja, jag skaffade ett liv, sen åkte det hem. Till ön Gud placerade långt bort och nu känns det läskigt tomt. Som om något fysiskt saknas i min kropp, som om livet tog en del med sig. Patetiskt right, men man lär sig att bli beroende av människor och efter ett år så har jag gått och blivit totalt jävla beroende. Av en annan själ. Fan vad dumt av mig. Fan vad dumt.

Och sen då förövrigt. Ja ett stort magsår har jag väl, stress, dålig mat? Vem vet? Jag vet att jag måste sluta äta onyttigt, det kan i värsta fall leda till cancer. Och nej, jag ska fan inte dö. Jag har drömmar som ska bli sanna. Jag ska göra det där. Dö ung, lev för alltid.

Det är jobbigt när man inser att man måste plugga. Går inte att skjuta upp det längre. Tänker belöna mig med att om jag pluggar det här jobbiga nu inför provet imorrn så får jag snacka med Robin på skype, länge. Men FYFAN vad det nästan vänder sig i magen på mig; JAG VILL INTE PLUGGA. Vill verkligen inte!!

Och imorrn ska jag träna. Fyfan. Orkar inte. Vill inte. Finns det någon sorts träning jag faktiskt kommer kunna gilla? Doubt it.

Jag gillar skype. Väldigt mycket. Snackade nästan nyss med robin i två timmar, det har aldrig hänt. När det kostar fem kronor i minuten så hinner man inte prata så mycket. Dessutom så har jag haft kul med cecilia idag. På svenskan. På bussen. På caféet! När den där jävla kärrningen med moppen jagade oss på busshållplatsen så var det läskigt o kul. Och nu tvingar robin mig att ladda hem porr. Dessutom hade vi skypesex idag. Det var, hett.. You know the deal.

Jag har inget mera att säga. Ska snart utbildas. Jobbigt. Men kanske intressant. No more about that. Blir säkert kul. Nu måste jag vara inne på country life <333

Det är konstigt hur man helt plöstligt kan vara för något som man har varit helt emot, hela tiden. Ja, det är konstigt. Men det är väl det viktiga, kunna förlåta o gå vidare. Men, nu sitter jag med ett headset på mig med konstig mick o ser gamer ut. Allt kan väl hända. Puss.

Det där med att blogga går sådär. Dagarna flyter på, månaderna går och sekunderna tickar. Vad händer? Vad hände? Vem händer? Inget, inget, ingen. Det är ett vakum som flyter på runt mitt huvud, inga tankar in och inga tankar ut. Det känns segt, det känns långt bort och jag har aldrig velat det här så mycket som jag vill det nu. Jag vill ändra på det så mycket och jag vill inte ha det som det är nu. Men det är som det är nu. Och så är det. Helt enkelt.

Till något annat som är lite trevligt och inte alls lika difust (så kan man väl inte säga?). Igår fikade jag i två och en halv timma med Stina och Cia. I miss Stina, det är tomt i klassen utan henne. Lilla söta tröga stina! Och många ord o känslor blev delade, det är bra, man ska dela. Det ska inte finnas det där under ytan som trycker men bubblar inte tillräckligt mycket. Jag är fattig.

So jaha. Helgen. Trevlig. Hos Robin. You know the deal. Skulle kunna babbla i evigheter om att jag har världens bästa pojkvän och hur mysigt det är att vara där. Basta. Äta. Mysa. Sova. Pussas. Spendera all tid i samma soffa och samma säng. Samma hus.

Men nej, sånt kan vi inte prata om, jag måste ju göra ett bildspel om aztekerna. Yiha!

Random bilder:

Nu ska jag ut o flyga lite. Ensam. För första gången. JEEEEEEEZ